Trummor

drumhands_web

Från tidig jazz till Bebop

Resan börjar i New Orleans och går sen vidare till Chicago där en ny stil föds, Dixieland. Trumspelet i den tidiga jazzen uppstod i New Orleans. Till en början skötte två man trumslageriet, en på virveltrumma och en på bastrumma/cymbal. Man gör på samma sätt även idag om man vill gestalta New Orleans brassbands musik. 1915 uppfanns bastrumpedalen och nu kunde en person, sittande på en stol, spela alla slagverks-instrumenten.

I och med att swingmusiken börjar spelas i New york och Kansas City sker nu en del förändringar. Man spelar bastrumma på 4/4 som så småningom tonas ned i volym. Virveln ersätts av hihatens swingkomp (se Jo Jones) och nu föds den nya komp-modellen, (Basie).Intressant att notera är att alla trumslagare mer eller mindre anammar den nya stilen och under en tid används både virveltrumma (New Orleans, Chicago) och hihat samtidigt, beroende på tempo och stil.

För att få en ny färg på sitt swingkomp börjar fler trumslagare som Chick Webb, Sonny Greer, Gene Krupa m fl att kompa på golvpukan. Den stilen kallas för “jungledrumming”. Så småningom utvecklas ytterligare en stil där man blandar swing med bolero t.ex. Duke Ellingtons “Black and Tan Fantasy” där trumslagaren dessutom spelar med pukstockar. 1941 börjar Kenny Clarke tillsammans med Thelonious Monk och Oscar Pettiford i huskompet på det som blir det legendariska ”Minton´s Playhouse”. Ett “after hours-ställe” som musiker drogs till efter ordinarie “gig” för att jamma, fram på småtimmarna. Clarke börjar kompar på cymbalen, som nu tillverkas i allt större dimensioner vilket ger en annan klangfärg och möjliggör ett luftigt sväng. Han börjar, i allt större utsträckning, fylla i med virvel- och bastrumma “dropping bombs”. Detta, stundtals våldsamma, tilltag går hand i hand med den hetsiga bebop som nu skapas av Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Bud Powell.
Det sker ett kollektivt uppror mot, den tidigare förhållandevis snälla, Swingmusiken. Nu får även kompet uttrycka sig på lika villkor med blåsarsolisterna. Detta leder till att Max Roach, Roy Haynes och Art Blakey raskt tar efter Kenny Clarke i den nu moderna bebop-stilen. Under 50-talet växer nya stilar fram som är diametralt olika. I New York skapar Art Blakey, Max Roach m. fl. en grogrund för det som kom att kallas “Hard Bop”. En spelstil som starkt påminner om “Be Bop” men som även tar fasta på swingen blandat med “Rhythm and Blues”. Förutom Blakey och Roach är Philly-Joe Jones en ny aktör på arenan som sätter fokus på sväng, personligt uttryck och solospel. En tuff och hårdsvängande stil föds och i den följer, Art Taylor, Louis Hayes, Jimmy Cobb m fl. På västkusten (Los Angeles) växer en ny stil fram som är mer präglad av 40-tals Swing / Cool-jazz, “West Coast Jazz”.